Kontrasternas dag…

Efter att ha vaknat till nyheten att Michael Jackson hade gått bort och jag spenderade en stund att läsa olika nyhetskällor packade jag ihop en liten väska och skulle iväg med Håkan till Gaddis.

Ett par sköna timmar vid vattnet och ett par dopp senare drog vi hem till Håkan för att följa U21 semifinalen mellan England och Sverige.

Herrejävlar vilken match, i vilken ände ska man börja? Första halvlek var katastrof – tre engelska hörnor, resulterade i tre mål (vara ett självmål) och svenskarna såg likbleka ut, och hade inte mycket att sätta emot.

I halvlek tjötade jag med Håkan och sa att det en vändning inte skulle vara helt omöjlig och refererade till CL-finalen 2005 när Liverpool hämtade in ett 3-0 underläge mot Milan och tillslut vann på straffar. Självklart är det något som händer en gång per tusen om inte ännu mer sällan än så och inte fan trodde jag att det skulle hända ikväll. Men jävlar va fel jag hade!

Marcus Berg reducerade till 3-1, Ola Toivonen knorrade in en superfrispark till 3-2 och Robin Söder klackade fram Marcus Berg som dunkade in 3-3. I förlängningen hade Marcus Berg en nick i ribban och Sverige kändes närmare ett mål än vad ett chockat England var. Men tillslut så avgjordes det hela med straffar. Tyvärr missade Marcus Berg sin första straff direkt efter England missade sin första och det psykologiska övertaget försvann och tillslut så vann England.

Men U21-laget ska ha all heder för sitt EM, det känns så otroligt tryggt att veta att många av dessa killar ska ta över i A-lagen – så fort fanskapet Lagerbäck har försvunnit och en ny förbundskapten som inte är feg tar vid. För Lagerbäck har ingen känsla för att ta ut ett lag han går på spelarnas efternamn och inte hur heta dom är!

Men snacka om en dag då man spelade ut hela sitt känsloregister, från chocken och sorgen över Michael Jacksons död, till känslan av förtvivlan i halvlek när Sverige låg under med 3-0, till det totala lyckoruset när de kvitterade till 3-3, till besvikelsen när de förlorade så snöpligt på straffar.

Men jag kommer nog ändå att minnas dagen som – dagen då man vaknade med nyheten av att världens största artist hade gått ur tiden!