27 och fortfarande ung...

Det var ett tag sen jag skrev, men nu jävlar! Idag är ingen vanlig dag, utan de är min födelsedag. Personligen har jag väl aldrig lagt ner så stor tyngd på min egna födelsedag men iår var de väldigt speciellt.

Hela dagen så kom elever fram till mig på skolan och gratulerade vilket värmde, att så många brydde sig. Höjdpunkten på dagen var dock i bamba, där sitter jag och äter i lugn och ro när en av mina kära M-elever börjar springa runt till alla för att de ska börja sjunga för mig! Några minuter senare står de en stor klunga runt mitt bord och sjunger för mig. Den spontana känslan är självklart - gud va pinsamt. Men i efterhand så känns det dock väldigt smickrande. Speciellt med tanke på att jag inte får några presenter idag. Mamma och syrran är som bekant hemma i Göteborg och pappa bor i Norgre och kommer antaglien hem till helgen!

Jag hade tänkt att göra en djup analys av mitt 26:e år på jorden, men jag skippar de och konstaterar stolt att jag trivs som fisken i vattnet i min nya hemstad och att det ligger nog mycket i talesättet "Man blir inte profet i sin hemstad". Jag blev ingen profet i Göteborg, och kanske blir jag de inte i Trollhättan heller, men Vänersborg där är lyckan gjord! Så nu gäller de bara att få Påven nere i Vatikan att helgonförklara mig, vilken förvisso tar ett par år efter ens död, men jag vill tro att Påven gör ett undantag för min skull - Saint Momeni, låter underbart!

Kaptenernas Kapten

Årets sista hemmamatch, sista matchen på ödsliga Nya Ullevi, nästa år får mesta mästarna en ny intim arena, där folk kommer vilja gå på fotboll. 3-1 mot Djurgården - vem bryr sig egentligen?

Ikväll handlade allt om en enda person - Niclas Alexandersson! IFK Göteborg har och kommer alltid att vara kollektivets lag, där alla hyllas och där alla sågas längst fotknölarna tillsammans. Men inte ikväll - ikväll var det bara en enda spelare som fick alla hyllningar. Allsvenskans mest lojala och ödmjuka spelare, kapten i Sveriges mest framgångsrika klubb, 109 A-landskamper, 2 SM-guld, 1 Cupguld och mängder med stora ögonblick - Niclas Alexandersson!

När man säger Niclas Alexandersson till gemene man, så tänker 9 av 10 på när "Alex" i VM-matchen mot England vid ställningen 1-0 till England, drog in från höger och tryckte ett stenhårt vänsterskott i krysset, en match som slutade 1-1.

Men om jag ska välja mitt största "Alex" ögonblick blir det en kall höstkväll 1996 istället. AC Milan var på besök på Ullevi för att spela Champions Leauge match. Ett Milan med mängder av storspelar, bland annat George Weah (som de året fick pris som världens bästa fotbollsspelar) och Paulo Maldini (världens bästa back). Milan ledde matchen med 0-1 när "Alex" bestämde sig för att börja trolla. Han drev ner bollen till höger om Milans straffområde, ut kommer Paulo Maldini för att täcka, "Alex" fintar ner mot kortlinjen, gå upp, och ner igen - Maldini och köper korv i kiosken på andra våningen och "Alex" slår in ett underbart inlägg som nickas i mål Wahlstedt till 1-1 i 75:e matchminuten. Som om det inte var nog i 85:e minuten gör han mål själv till 2-1! En stor seger för Blåvitt självklart - men vi som var där minns hur "Alex" trollade bort världens bästa back!

När han återvände till Blåvitt inför säsongen 2004 så hade han kontrakt med Everton fram till 1 juli de året. Som en trogna ärkeängel han är så valde han att bryta kontraktet - med andra ord tacka nej till 3 månaders bamselön för att kunda vara med från starten av allsvenskan. Dessutom gick han in med egna pengar för att betala av Everton - om inte annat så räcker en sådan gest för att man förevigt ska bli älskad inom Blåvitt!

Så hur ska man sammafatta känslorna? Vemodigt att han lägger av, men när kroppen säger stopp så måste man lyssna - tyvärr! Tack för allt du gjort för IFK Göteborg Niclas - både på och utanför plan!