Kontrasternas dag…

Efter att ha vaknat till nyheten att Michael Jackson hade gått bort och jag spenderade en stund att läsa olika nyhetskällor packade jag ihop en liten väska och skulle iväg med Håkan till Gaddis.

Ett par sköna timmar vid vattnet och ett par dopp senare drog vi hem till Håkan för att följa U21 semifinalen mellan England och Sverige.

Herrejävlar vilken match, i vilken ände ska man börja? Första halvlek var katastrof – tre engelska hörnor, resulterade i tre mål (vara ett självmål) och svenskarna såg likbleka ut, och hade inte mycket att sätta emot.

I halvlek tjötade jag med Håkan och sa att det en vändning inte skulle vara helt omöjlig och refererade till CL-finalen 2005 när Liverpool hämtade in ett 3-0 underläge mot Milan och tillslut vann på straffar. Självklart är det något som händer en gång per tusen om inte ännu mer sällan än så och inte fan trodde jag att det skulle hända ikväll. Men jävlar va fel jag hade!

Marcus Berg reducerade till 3-1, Ola Toivonen knorrade in en superfrispark till 3-2 och Robin Söder klackade fram Marcus Berg som dunkade in 3-3. I förlängningen hade Marcus Berg en nick i ribban och Sverige kändes närmare ett mål än vad ett chockat England var. Men tillslut så avgjordes det hela med straffar. Tyvärr missade Marcus Berg sin första straff direkt efter England missade sin första och det psykologiska övertaget försvann och tillslut så vann England.

Men U21-laget ska ha all heder för sitt EM, det känns så otroligt tryggt att veta att många av dessa killar ska ta över i A-lagen – så fort fanskapet Lagerbäck har försvunnit och en ny förbundskapten som inte är feg tar vid. För Lagerbäck har ingen känsla för att ta ut ett lag han går på spelarnas efternamn och inte hur heta dom är!

Men snacka om en dag då man spelade ut hela sitt känsloregister, från chocken och sorgen över Michael Jacksons död, till känslan av förtvivlan i halvlek när Sverige låg under med 3-0, till det totala lyckoruset när de kvitterade till 3-3, till besvikelsen när de förlorade så snöpligt på straffar.

Men jag kommer nog ändå att minnas dagen som – dagen då man vaknade med nyheten av att världens största artist hade gått ur tiden!

Michael Jackson 1958-2009

Igår kväll rapporterade aftonbladet att Michael Jackson hade gått bort i en hjärtattack, medan CNN rapporterade att han låg i koma.

Idag vaknade man upp till nyheten att “The King of Pop” har gått bort, blott 50 år gammal. Vår tids största artist har gått ur tiden, och det är med tungt hjärta man läser tidningarna idag.

Alla har vi ett minne med Michael Jackson som vi kommer bära med oss resten av våra liv, och som ger oss gåshud när vi hör låten, eller ser videon.

För mig är det “The Way You Make Me Feel” från 1987. Det var året då jag började grundskolan och vi bodde i Trollhättan (detta var precis innan vi flyttade till Göteborg). Jag vill minnas att jag slutade skolan runt 13-tiden, och det första jag gjorde när jag kom hem var att jag satte på MTV i hopp om att videon skulle köras, vilket den också gjorde, mer eller mindre dagligen. Det var inte min “första” Michael Jackson låt, men det är låten som än idag ger mig gåshud när jag hör den och ser videon.

Michael Jackson fick ta mycket skit de sista åren, rätt eller fel, låter jag vara osagt men det som är säkert är att han under sitt liv aldrig fick ro att vara den han ville vara. Jag hoppas att han nu har funnit den ro han förtjänar, även om det känns oerhört tråkigt att han har lämnat oss. Må du få vila i frid!

Michael Jackson

29/8 1958–25/6 2009

Michael Jackson död?

Var precis och läste på aftonbladet.se och där rapporterade dom att Michael Jackson är död, enligt uppgifter från tmz.com, gick snabbt in på cnn.com och där rapporterar dom att han är i koma. Så frågan är vilken källa kan man lita på?  Antar att man kommer få reda på de imorgon.

Badpremiären avklarad…

Dagen började med att jag var på jobbet strax efter kl 8 och tjötade lite med chefen innan jag satte mig och skrev ett par avsnitt på kvalitetsrapporten som verksamhetsåret 08/09, vilket inte är så jättekul. Men det är kul att se resultatet av sitt jobb, speciellt när chefen berömmer.

Efter lunch blev jag benådad och ringde Håkan för att åka iväg till Gaddesanna för att avverka badpremiären 2009. Redan igår var jag och Håkan där och kände på vattnet och beslutade oss att om vädret var lika bra imorgon (alltså idag) så skulle vi bada – vilket vi också gjorde.

Det vore synd att säga att det var varmt i vattnet, men när man kom över de första 45 iskalla sekunderna så var det faktiskt väldigt uppfriskande och skönt. Det blev två sköna dopp innan vi beslutade oss för att packa ihop och åka till Överby.

Väl på Överby hade vi två tunga inköp. För det första så gick vi in på Siba och efter mycket om och men så hittade vi ett par portabla högtalare för 75 kr, rena fyndet. Så nu kan vi spela Bruce när vi solar och badar. Dagens andra tunga inköp skedde på Rusta, där vi hittade varsin solstol. Riktigt bra solstol och väldigt prisvärd.

Så imorgon när vi drar iväg och badar så har vi avancerat från division 3 till högsta divisionen. Aldrig mera ska vi ligga med handdukarna på klipporna som ett par stackars losers, utan nu solar vi med stil.

Efter inköpen drog vi till Pizza Pizza för att avnjuta ytterligare en i raden kebabtallrikar – undrar hur många man har ätit de senaste 18 månaderna.

Väl hemma var det dags för sista gruppspelsmatchen i detta U21-EM, Serbien mot ett Sverige med tunga Blåvita inslag. En mycket underhållande match, där Marcus Berg gjorde ytterligare två mål. Tyvärr fick Wernbloom gult kort och missar semifinalen. Sverige vann tillslut med 3-1 och på fredag väntar England på Gamla Ullevi. Våra Blåvita änglar kommer hem för att spela semi. Fan va kul de ska bli.

Trerätters värt namnet…

Idag var det då dags för den officiella avslutningen för lärarna på JB.

Förmiddagen gick åt att man fixade lite på sin kant och gjorde det man behövde göra.

Men lagom till lunch drog vi till Uddevalla hamn och hoppade på en båt. Vart vi skulle var fortfarande hemligt. Efter dryga 20 minuter var vi framme.

Det första som höll på att hända var att jag höll på att stupa ner från bryggan rätt ner mot stenarna. Bryggan var av en betong/sten blandning och hade släpp på ett ställe, så jag gick och pratade med Pierre utan att se vart jag satte foten och trampade i fördjupningen på bryggan och höll på att tappa balansen och flyga rakt ner, men som tur är så har man ett balanssinne och kunde snabbt reda ut situationen, även om det var läskigt för en liten stund.

Vi skulle äta en riktig saftig trerätters, skulle det visa sig. Och jävlar säger jag, det var värt varenda jävla krona (även om det var jobbet som betalade).

Förrätt: Vitlöksbröd med tsatsiki

Huvudrätt: Plankstek med potatismos

Efterrätt: Bananasplit

Det var inte som det brukar vara på fina restauranger, att man får två ärtor och bara ser snyggt ut, utan det var ordentliga portioner, nästan så att man var mätt efter förrätten.

Efter maten hade vi en stund att slå kol på och promenerade ner till Gustafsberg och inväntade båten där istället. Allt som allt var det en kanonavslutning.

Blåvitt – Vitryssland 5-1

Sverigs U21 mot Vitryssland i öppningsmatchen av U21-EM. Ett Sverige som lika gärna kunnat heta “IFK Göteborg” då samtliga nyckelspelar är eller har ett förflutet hos mesta mästarna, Blåvitt.

I backlinjen och kapten, Mattias Bjärsmyr som höll ihop försvarat på ett sett som inte skådats sedan Björklund/Andersson i VM –94. Ett centralt mittfälltslås bestående av Gustav Svensson och Pontus Wernbloom som på egen han krossade vitryssarna. En anfallare som numera håller till i Holland, men som är uppfostrad i Blåvitt, Marcus Berg.

Just denna Berg gjorde tre fantastiska mål, och blev den första spelaren i U21-EM’s historia att göra ett hattrick, inte illa pinkat, men vi som följde honom i Blåvitt är ju inte ett dugg förvånad, killen gör mål på allt.

Men trots sitt hattrick hamnade han lite i skuggan för en annan blåvitare, Gustav Svensson, som i matchen 89:e minut och vid ställningen 4-1, dundrar iväg ett skott från 30 meter rakt upp i kryssen. Återigen, vi som följt Gurra är inte ett dugg förvånad, han har gjort några liknade i Allsvenskan med Blåvitt. Men visst fan var de snyggt!

Traditionellt firande hos Kalle

Precis som i höstas när vi samlades hos Kalle för att starta terminen, så var det idag dags att avsluta terminen och dessutom kika på hans nya båt (i folkmun numera känt som “Stena Mahl”, då den är gigantisk).

För enkelhetens skull så skippade vi grillandet ikväll, utan köpte mat på Pizza Pizza där Kalle hämtade upp oss innan vi körde iväg till Blåsut och färjan.

Där väntade årets överraskning för Sellén, men vad det är kan jag inte gå in på, men det var sjukt roligt.

För att inte avslöja några detaljer så nöjer jag mig med att säga att det var en underbar kväll i försommaren och mycket bättre än så blir det faktiskt inte.

Avslutning

Första avslutningen på John Bauer, så det var en historisk händelse. Avslutningen var som avslutningar bör vara, samling i klassrum, och sen lite mingel innan rektorn förmedlar några klokt valda ord inför sommaren.

Så nu har eleverna närmare 10 veckors lov att se fram emot, vilket inte är fy skam, får bara hoppas att vädret blir bra snart också.

Efter avslutningen åkte jag till Vbg och käkade på Pizza Pizza (som vanligt ungefär).

Avslutningsmiddag

Ikväll var det då dags för den årliga avslutningsmiddagen för niorna på H-näs. En väldigt trevlig tillställning, om man bortser från maten. Snustorr kyckling, potatissallad som smakar blaja, och torr och kal melon är allt annat den de Gordon Ramsey serverar.

Men det är som sagt en trevlig tillställning där våra (eller rättare sagt mina gamla elever) äntligen slutar grundskolan.

Eftersom jag är en gammal M-are (ränderna går ju aldrig ur) så satt jag kväll till ära med Håkans M90 (även om dom inte ersätter min M90 årsmodell 2008).

Kvällens höjdpunkt var ändå samlingen i klassrummet, där Håkan hade gjort Historiemon-kort om varje elev så fick man gissa vem det var, superkul, dessutom fick jag en egen Historiemon med följande text:

“Ettrig liten herre, som alltid får räkna med bråk. Förmodligen mer kunnig i fotboll än musik, även om valet av lag är tveksamt. Borde egentligen heta Glenn.”

Dessutom bjöds det på sång om lärarna på H-näs, vilket gick hem hos föräldrarna.

Klasskamp och prestigematch

Idag hade vi aktivitetsdag på Gustavsberg med skolan, vilket var hur kul som helst. Klasserna skulle tävla mot varandra i en väldigt modern tiokamp (alltså inte de vanliga tiokampsgrenarna) på förmiddagen och på eftermiddagen var det beachvolleyboll.

Jag och rektorn ansvarade för två av grenarna, hinderbana med bönpåse på huvudet och volleyboll. Tack och lov så var de helt sanslöst gött väder idag, sol och cirka 19 kunde det ha lätt varit, med andra ord helt optimalt vara-ute-leka-väder.

Efter tiokampen, så väntade baguetter och under rasten passade vi på att sparka lite boll på 7-mannaplan (mitt lag vann förövrigt).

Själv beachvolleybollen han jag inte se så värst mycket utav, eftersom jag skulle iväg till Huvudnässkolans årliga prestigematch – lärarna mot eleverna i fotboll. Efter förra årets skandalmatch där vi lärare åkte på däng med 4-2 var vi extremt taggade för seger.

Trots att jag körde i mindre än laglig hastighet till Vänersborg (kan av juridiska skäl inte ange exakt hastighet, då det kan ses som ett erkännande, och med min tur blir jag la fäll för de också) så kom jag lite försent och matchen var redan igång – men fint folk kommer ju som bekant sent.

Fick ett fantastiskt mottagande när jag vandrade bort mot lärarnas bås som låg precis framför läktaren och större delen av skolan skanderade mitt namn och man blev grymt rörd.

Efter att ha fått dra på mig skorna så var det dags för mitt första inhopp – och man kan ju lugnt säga att kondition är inte min starka sida. Efter två löpningar var jag helt jävla andfådd och hela vänsterarmen domnade av. Så jag fick snällt gå och sätta mig och hämta luft.

0-0 efter första halvlek i en ganska jämn och trevlig match som stod och vägde. Men då var det dags för lärarna att skruva upp tempot en aning. Vi hade chanser man fick ingen utdelning med dryga kvarten kvar så kom de – jag fick en passning från vänster, tog emot och vände så jag hade ryggen mot mål och släppte ut bollen till höger och pang! 1-0 till lärarna!

Efter målet så försökte eleverna skapa lite chanser och var nära att kvittera. Men istället för 1-1 så kom det matchavgörande. Via ett uppspel på vänstersidan så fick jag bollen från Thomas (han som förövrigt va med i 08-land) och blev helt fri med målvakten och hade gott om tid att ta emot bollen vänta in målvaken (som förövrigt är Elfsborgare) och förnedrande nog rulla in bollen mellan bena på honom till 2-0. I samband med förnedringen så passade målvakten som är en av mina absoluta favoriter att ge mig en ordentlig kyss över vristen med sina dobbar, så nu har jag ett djupt skrapsår och några dobb-märken som minne från matchen. Vilket är helt lugnt, för jag kommer sova gott i natt medan han ligger och har mardrömmar om förnedringen och upplever den om och om igen.

Imorgon väntar en trevlig avslutningsmiddag för mina gamla nior och då blir de fest.

Men de viktigaste, som tåls att upprepas:

Lärarna – Eleverna 2-0

08-land, dag 3

Sista dagen i 08-land bjöd på väldigt härligt väder och vi gick upp relativt sent och packade ihop våra grejer och checkade ut från hotellet. Sen drog vi ner till ett café och käkade lite frukost innan vi drog till centralen för att låsa in väskorna så vi kunde promenera lite. 40 jävla kronor för ett skåp kändes som en riktig jävla blåsning, men med tanke på hur jävla mycket min väska vägde så fick de fan vara värt de.

Efter en stund promenad ville gubbarna käka på McDonald’s och läsa tidningen så vi satte oss där en stund och varvade ner innan vi promenerade vidare. Vi gick bort mot Stureplan och sen vidare ner till hamnen och kikade lite på båtarna, och jag säger då de, vilka jävla båtar, helt sanslöst snygga.

Sen vände vi tillbaka och satte oss vid fontänen utanför centralen och jag drog upp till Subway och köpte en baguette, när jag kom tillbaka och precis hade börjat käka säger Thomas, är det inte Nils Lofgren (gitarristen i E Street Band) och pekar på en kille med polisonger. Visst fan var det han och han gick runt helt själv som vilken människa som helst. Thomas ville självklart ha en bild och efter lite tvekande så sprang jag och han bort mot honom och frågade om vi fick ta ett kort, vilket vi fick. Han var hur jävla trevlig som helst och slängde ut sig “Great audience” och skakade hand med Thomas innan han gick in i taxin och vi vandrade glada tillbaka.

Tågresan hem, ska vi inte tjôta om! Nästan sex jävla timmar på Intercity tåg, först till Karlstad och sen vidare hem till Trollhättan va allt annat än roligt. Jag hade beställt kupéplatser för jag tänkte att vi skulle få gott om plats, men vi satt som råttor i bur. Trångt och obekvämt, men hem kom vi och lagom till Sverige-Danmark som slutade med en förnedrande 0-1 förlust. Rätt åt Lagerbäck för sina fega laguttagningar, han har med gubbar som inte har något att göra i ett landslag så för allt jag bryr mig så kan han dra åt helvete, jävla charmlösa aset!

08-land, dag 2

Vi började dagen med en hyfsad hotellfrukost – den levde dock inte upp till mina förväntningar, men det va helt okey!

Efter frukosten var det stadsvandring i 08 som gällde. Vi promenerade ner på Drottninggatan, Sveavägen (där Olof Palme blev skjuten), Stureplan och fortsatte förbi slotten till Gamla stan, eller som vi Göteborgare säger “Gamlestan” och de kan jag faktiskt erkänna att de va riktigt vackert och sen förbi regeringshuset. Allt som allt va vi ute och snurrade runt en jävla bra stund, det enda halvtråkiga va att vädret hade svårt att bestämma sig, regn, sen sol, sen regn och så vidare vilket va lite halvjobbigt!

Men på vägen hem svängde vi förbi Subway och köpte varsin smörgås och gick hem för att se Robin Söderling spela semi i franska öppna.

Efter tennisen började det bli lagom tid att röra sig ut på stan igen och ladda inför konsert två. Underbart nog så hade vädret klarnat upp och solen tittade även fram, vilket inte va helt fel.

Konserten var riktigt jävla bra, mycket bättre än gårdagens, dels för att bandet nu va uppvärmda och så även publiken. Han drog till med några riktigt bra låtar bland annat en av mina favoriter “Youngstown”. Om gårdagens spelning va en trea så höjde hans sig lätt till en femma ikväll. Spellistan va sjukt bra, och han blandade med tunga “shake-your-ass” låtar och lite lugnare låtar och jävlar vilket drag det var på stadion (inte att jämföra med Ullevi, men nära nog)!

Efter konserten så lyckades vi (och när jag säger vi så menar jag Håkan) med konststycket att slå knut på oss själva, vi (Håkan) tyckte att vi skulle ta en genväg och via några tvärgator komma snabbare till Odenvägen. Men vi (Håkan) lyckades gå fel och vi kom tillbaka till Humlegården, så ungefär 3/4 av en cirkel åt fel håll! Men men, vi hade ju inte direkt bråttom och det va en friskt vandring i den sköna nattluften. Dessutom fick man se alla vidriga Stureplan-brats! Fy fan va tacksam jag är att jag inte är en 08:a!

Tillslut hittade vi till BK på Vasagatan och käkade lite gött innan det blev hemfärd till hotellet.

08-land, dag 1

Äntligen torsdag och äntligen avgång mot två konserter med Bruce Springsteen & E Street Band.

Håkan kom upp vid kvart i nio och vi passade på att kika på 08-vädret. Regn och 7 grader, allt annat än konsertväder.

Vid halv tio så satt vi på bussen till Skövde och strax efter tio öppnade vi den första drycken. Va en rätt behaglig resa till Skövde tog lite drygt två timmar men de gick rätt fort.

Väl i Skövde så bytte vi upp oss till X2000 och då var det ytterligare två timmar innan vi va framme i regnets och kylans 08! Men ja somna rätt gött på tåget så den resan kände jag inte ens av.

Väl framme så var det raka spår till första bästa Burger King för mat och en sväng in på bolaget innan vi hittade bort till hotellet. Eftersom vädret va allt annat än rolig så passade vi på att ladda upp med lite sömn innan vi vid sextiden började röra oss mot Stadion.

Redan framme vid stadion så kom första anledningen till varför Bruce borde ha valt Göteborg och Ullevi istället. Uppenbarligen så var inte insläppet så jävla genomtänkt utan det fanns fyra jävla ingångar för alla som skulle stå på innerplan och det var total kaos och helt jävla stilla stående kö. Men rutinerad som man är så började vi knô lite och kom in relativt smidigt.

Konserten då? Jo, den började lite senare pga alla inte hade kommit in, och folk ville ju knappast gå till arenan för tidigt då det va spöregn och dryga 7 grader.

Men vilken jävla konsert, första låten va helt klart otippad, okey att jag inte är den största Bruce-kännaren på planeten, men jag tror inte någon hade kunnat tippa öppningslåten – Idas sommarvisa på dragspel, framförd av Nils Lofgren (vars farfar är svensk) va lika otippad som den stockholmska sommarvädret!

Trots kyla så värmde Bruce nåt fruktansvärt bra i nästa tre timmar och har man inte sett honom live och tycker som jag tyckte förra året att han är så jävla överskattad så tycker jag att man måste se honom live för att förstå hans storhet – snacka om att kunna få med sig publiken

Efter konserten blev det raska steg till BK för kvällsmat innan vi gick tillbaka till hotellet för en god natts sömn.