Äntligen framme!

Herrejävlar! Efter drygt 15 timmar på buss och tåg var jag äntligen framme vid Berlin Haupbahnhof, klockan 7:00, egentligen skulle vi ha varit framme klockan 6, men uppenbarligen var vi försenade. Själv hade jag somnat så jävla gött så jag vet inte när vi var framme exakt, men jag är ytterst tveksam till att vi stod stilla i en timme utan att någon kom och väckte oss.

Resan i sig var faktiskt rätt bekväm och väldigt behaglig, ner till Malmö var lite tråkigt då det inte fanns vägguttag på tåget, men det fanns det på nattåget, så jag kollade på två riktigt bra filmer, Me & Marley och Swing Vote.

Väl framme dröjde det en timme innan farsan kom och hämtade mig, och undertiden så passade jag på att beundra Berlin Hbf, alltså deras centralstation. Herrejävlar vilken mäktig byggnad, fem våningar med 14 spår och mängder av affärer på de övre våningarna.

När väl farsan kom så tog jag nyklarna och körde i Berlin – mäktig känsla att köra i en så gigantiskt stad! Efter dryga halvtimmen var vi hemma hos våra släktingar – och herrejävlar vilket jävla hus dom hade! Helt sjukt, snacka om ett drömhus och hela området de bodde i kryllade av snygga hus.

Det första jag gjorde var att låna en dator och kolla hur det gick för Blåvitt mot israelerna i Europe Leauge – tyvärr en blytung 1-3 förlust och nu ska det väl till ett mirakel för att vi ska ta oss vidare!