Idag har det varit beslutsångest á la Urban! Visste inte om jag skulle dra till Göteborg eller stanna kvar i Thn och gå ut på Fallens. Men efter många om och men så beslutade jag att jag inte alls var sugen på att sitta på en buss ner till Gbg, så det fick bli Thn.
Sen slog jag ihjäl några timmar framför datorn, innan Fredriksson hörde av sig. Så vid åtta tiden kom han över och vi kollade på Blåvitt-Gefle. 17-åriga Robin Söder fortsätter att briljera, först klackar han fram Wernbloom som lyckas med bedriften att lobba över både målvakt och mål, vilket vi får beundra honom för, då det utan tvekan är svårare att missa mål i de läget. Minuten senare så gör han det själv, ett inlägg från vänster och han dyker fram vid första stolpen och nickar in 1-0. Efter det var matchen i princip avgjord. 2-0 kom genom Sebastian Eriksson och i slutet av matchen slog Hysén ett bananinlägg och Wallerstedt hade bara att sätta foten på och stötte in 3-0. Tre nya pinna och Blåvitt har fått fart på maskineriet!
Eftersom Blåvitt i princip hade vunnit matchen när andra halvlek drog i gång, så stängde vi av ljuden och njöt av Bruce Springsteen. Vi lyssnade på "Drive All Night" från Ullevi, vilken kanonlåt, lyssna själva http://www.youtube.com/watch?v=JjVRnZEvJjs! Efter lite förfriskningar så tänkte vi dra ner till tälten, men precis när vi kom ut från min uppgång, så började det att störtregnade, så vi fick vänta ut den.
Först drog vi till Meza och satt där en stund. Efteråt skulle vi dra ner till tälten men eftersom ingen av oss hade kontanter så stod vi i Bankomatkön i 20 minuter istället. Men pengar fick vi till slut och då började klockan närma sig midnatt så vi smet in på Villa Stranda och tog varsin öl. Där träffade jag en tjej som jag känner från Göteborg. Vi åkte 58:an (våran buss) i flera år, så jag visste vem hon var och hon var superchockad, haha, jag har den effekten på damer! Sen hände en rolig grej till, men den behåller jag för mig själv tillsvidare iallafall.
Nåväl, sen drog vi till Stålverket, och efter gårdagens upplevelse så var jag inte så jätte sugen på att dra, men Fredriksson ville gärna se Morgan och hans band spela så det var bara att hänga på. Sanningen är att det var lite trevligare ikväll, eller så var man lite mer lullig. Men jag träffade massa människor jag kände, dels en mamma till en av mina guldelever, dels pappan till en annan. Dessutom var en viss specialpedagog från skolan där med sitt tjejgäng. Även Morgans flickvän var där så vi stod och dansade framför scen och röjde så gött vi kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar