Bruce Springsteen del 2

Vilken kanondag det har varit. Dagen började med att jag träffade farsan en stund och sen satt jag på balkongen och hade väldigt trevligt sällskap en stund utav en person som hade lunchrast.

Vid två tiden kom Fredriksson ner upp med sin tjej och vi drog till Vbg för att hämta Håkan först och sen sätta fart mot Göteborg i hans goa 740. Jag kan tala om att det var varmt, och sjukt fuktigt i bilen. T-shirten var fastklibband på ryggstödet och byxorna satt som lim. Men ner till Göteborg kom vi iallafall. Fredriksson skulle möta några polare på Hard Rock, och hans tjej skulle ut till Frölunda och träffa sin far.

Så jag och Håkan gjorde som igår, drog till Paul's biljard och att inta en ost och bacon burgare. Tyvärr så tog de en halvtimma innan vi fick maten, och under tiden fick vi lida av Kalmar-Halmstad på tv. Fyfan va dåligt svenskfotboll är! En Halmstadsback gjorde en snygg brytning och den så kallade expertkommentatorn tyckte att det var världsklass och att han borde komma med i landslagen för att han hade en så "internationell spelstil". Höll på att bli vansinnig, jävla idiot. Han har inte internationell spelstil och man varenda gång rensar bollar sju våningar upp. Nåväl, vi fick vår mat tillslut och det var minst lika gott som igår.

Efter maten drog jag och Håkan upp till Bältespännarparken och mötte upp Dario. Vi låg gött i gräset och tjötade och lite allt möjligt. Efter en stund gick Håkan för att få tag på sin efterlängtade milkshake, och idag lyckades han, även om det tog ett bra tag, vi va änna lite orolig att han hade gått vilse, men icke!

Strax efter sju, började vi röra oss mot Ullevi och Bruce Springsteen. Jag har aldrig varit något större Bruce-fan, visst jag älskar ett par låtar som han har gjort. Jag har aldrig fattat all den Bruce-hysterin som skapas varje gång han är i Sverige. Sen har jag väl tyckt att det är mäktigt att kunna dra fullt hus två nätter i rad på Ullevi, över 55 000 personer varje kväll, är inte illa pinkat.

Konserten drog i gång strax efter kl 21 och jag kan faktiskt inte beskriva de, det går nog inte att beskriva. Han var makalös, något av det bästa jag någonsin har fått uppleva, Boyz II Men i all ära, men Bruce kan rocka så att säga. Hela Ullevi gungade i tre timmar! Det är fan inte illa. Eftersom jag inte kunde så många låtar fick man ju vända sig om och fråga Håkan lite då och då, men låten som jag fastade för och som Markus Larsson på Aftonbladet beskrev så en av konsertens höjdpunkter var "Drive all night" från "The River"-albumet. Vilken klockren ballad, vilken inlevelse och känsla. Sen måste jag säga att Clarence Clemons på saxofon är sjukligt bra, sicken gubbe. Nackhåret stod upp när körde sina saxofon solo.

Strax innan midnatt var det slut, efter att ha kört ett sista extra nummer, Twist and Shout, och när hela Ullevi, twistar och shoutar, då hörs det fan ända ner till Danmark, vilket tryck det var!

5 Juli 2008 är dagen då jag blev frälst! Nästa gång Bruce kommer ska jag på båda dagarna, för det är fan värt varenda krona.

Nu är klockan strax efter tre, och jag är nyduschad och mitt DC++ håller på att ladda ner massa Bruce och jag har även beställt två musik-DVD med Bruce. Det är illa dags att utbilda sig!