Idag gick man grymt rakryggad! En blytung 2-1 seger igår och man kunde faktiskt inte annat än att gå runt och le och lysa. Grejen är ju den att alla vet ju hur jävla engagerad jag är i fotbollen och då Blåvitt i synnerhet, så det var rätt roligt när folk fråga om jag var glad idag – då kunde jag inte sluta le.
Tyvärr fick jag betala priset för min läktarpassion idag. Efter gårdagens skrikande så var rösten helt borta och jag lätt som en sönderhackad skata hela dagen, till elevernas stora förtjusning. Jag kunde inte hålla genomgång utan att rösten hoppade upp och ner och jag lät som jag gjorde när jag var i målbrottet.
Men det var värt de, om min röst är priset man får betala för en derbyseger så är det värt de!
I övrigt, så är det eventuellt på gång att jag ska göra ett videoblogginlägg. Kommer dock bli i form av en intervju, så ni som följer bloggen har något spännande att se fram emot!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar