Klasskamp och prestigematch

Idag hade vi aktivitetsdag på Gustavsberg med skolan, vilket var hur kul som helst. Klasserna skulle tävla mot varandra i en väldigt modern tiokamp (alltså inte de vanliga tiokampsgrenarna) på förmiddagen och på eftermiddagen var det beachvolleyboll.

Jag och rektorn ansvarade för två av grenarna, hinderbana med bönpåse på huvudet och volleyboll. Tack och lov så var de helt sanslöst gött väder idag, sol och cirka 19 kunde det ha lätt varit, med andra ord helt optimalt vara-ute-leka-väder.

Efter tiokampen, så väntade baguetter och under rasten passade vi på att sparka lite boll på 7-mannaplan (mitt lag vann förövrigt).

Själv beachvolleybollen han jag inte se så värst mycket utav, eftersom jag skulle iväg till Huvudnässkolans årliga prestigematch – lärarna mot eleverna i fotboll. Efter förra årets skandalmatch där vi lärare åkte på däng med 4-2 var vi extremt taggade för seger.

Trots att jag körde i mindre än laglig hastighet till Vänersborg (kan av juridiska skäl inte ange exakt hastighet, då det kan ses som ett erkännande, och med min tur blir jag la fäll för de också) så kom jag lite försent och matchen var redan igång – men fint folk kommer ju som bekant sent.

Fick ett fantastiskt mottagande när jag vandrade bort mot lärarnas bås som låg precis framför läktaren och större delen av skolan skanderade mitt namn och man blev grymt rörd.

Efter att ha fått dra på mig skorna så var det dags för mitt första inhopp – och man kan ju lugnt säga att kondition är inte min starka sida. Efter två löpningar var jag helt jävla andfådd och hela vänsterarmen domnade av. Så jag fick snällt gå och sätta mig och hämta luft.

0-0 efter första halvlek i en ganska jämn och trevlig match som stod och vägde. Men då var det dags för lärarna att skruva upp tempot en aning. Vi hade chanser man fick ingen utdelning med dryga kvarten kvar så kom de – jag fick en passning från vänster, tog emot och vände så jag hade ryggen mot mål och släppte ut bollen till höger och pang! 1-0 till lärarna!

Efter målet så försökte eleverna skapa lite chanser och var nära att kvittera. Men istället för 1-1 så kom det matchavgörande. Via ett uppspel på vänstersidan så fick jag bollen från Thomas (han som förövrigt va med i 08-land) och blev helt fri med målvakten och hade gott om tid att ta emot bollen vänta in målvaken (som förövrigt är Elfsborgare) och förnedrande nog rulla in bollen mellan bena på honom till 2-0. I samband med förnedringen så passade målvakten som är en av mina absoluta favoriter att ge mig en ordentlig kyss över vristen med sina dobbar, så nu har jag ett djupt skrapsår och några dobb-märken som minne från matchen. Vilket är helt lugnt, för jag kommer sova gott i natt medan han ligger och har mardrömmar om förnedringen och upplever den om och om igen.

Imorgon väntar en trevlig avslutningsmiddag för mina gamla nior och då blir de fest.

Men de viktigaste, som tåls att upprepas:

Lärarna – Eleverna 2-0