Samma jävla visa!

Vårmöte borta mot Elfsborg, kan väl bara sluta på ett sätt, eller? Ja, precis – förlust igen!

Tillskillnad från tidigare år så var jag i år inställd på en förlust men ta mig fan att de svider lika jävla mycket ändå! Hjalmar brukar ju alltid göra toppmatcher borta mot Borås – så även i år (och för er som inte följer bloggen, eller känner mig så får jag förklara att jag är otroligt sarkastisk – han suger på ren svenska!).

Men vi kanske ska börja i rätt ände först! Efter en långledighet så var det jobb som vanligt idag och mycket efterlängtat också – slippa gå runt och vara rastlös på dagarna! Självklart blev de mycket tjôt inför matchen, i synnerhet med en vilsen själ i klassen – vi slog vad om en Delicatoboll!

Hursomhelst, efter jobbet åkte jag hem och kollade på ett Simpsonsavsnitt innan jag satte mig i bilen och körde de dryga 100 km till Sveriges r#vhål – Borås! Resan dit va rätt trevlig, bortsett från att visa förare valde att köra 50 på en 90-väg, vilket skapade en hel del ilska! Men fram kom jag och hann dessutom dra till Burger King och käka innan jag skyndade mig till arenan och knôde in mig på en knôkad läktare lagom till avspark.

Matchen är inte mycket att orda om, domaren va sämre än allt, vi spelade dåligt, en gubbe utvisad – ingen vet dock varför, och två misstag som resulterar i slutsiffrorna 2-0 till bönderna!

Efter matchen var det även dags för ytterligare en favorit i repris – ta sig ut från den jävla parkeringen vid knatteland! Det tog 40 minuter innan jag hade kommit därifrån och dessutom höll jag på att gå ur bilen och nita en gubbjävel som uppenbarligen inte kunde trafikreglerna och va så arrogant att han inte ens kunde be om ursäkt!

Men men, med GPS:n inställd på hemresa så tog jag den vägen som den visade (även om jag egentligen kunde vägen) och hamnade helt plötsligt i en smal skogsväg där det gick upp och ner och man såg inte ett smack! Ungefär 5 km in på den väldigt roliga, men dock skrämmande skogsvägen så tog asfalten slut och jag fick köra på en riktigt dålig grusväg – enda tanken jag hade i huvudet va: “Snälla ingen punka”. För jag hade ingen aning vart i hela världen jag va och en punka mitt i skogen och ingen belysning hade kunnat varit riktigt förödande. Tillslut så kom jag därifrån och hade hamnat i Fristad – cirka 15 km från Borås, och va äntligen på riksväg 42!

Härligt tänkte jag, bara att gasa hela vägen hem, eller inte! Han några kilometer bara innan jag såg något som reflekterade vid vägkanten – saktade ner och helt plötsligt springer de ut fyra rådjur på vägen. Dessa vackra djur tyckte visst att de va kul att så och kolla på min bil (bör tilläggas att hade nu stannat bilen helt) innan de glatt sprang över. Så resten av vägen så vågade jag inte köra mer än 90, vilket tog sin lilla tid – men hem kom jag om något sent.

Så, var det värt att åka dryga 200 km fram och tillbaka till r#vhålet för att kolla på en given förlust? Ja, de är något mäktigt med stämningen vi skapar på skitarenan. Eftersom det är tack över hela klacksektionen så blir de en jävla akustik och ett öronbedövande ljud och man får gåshud av stämningen. Ska bli gött att möta bönderna på Gamla Ullevi senare i höst för då jävlar kommer vi skapa en ännu bättre stämning, så att husen på andra sidan ån fullständigt raserar!