Göteborg, dag 2 – Premiär och Dreamhack

Dagen började med en go frukost hos mamma innan jag drog till Svenska Mässan för att stå i JB montern i ett par timmar.

Precis som igår så hände de nada, och vi stod mest och tjôtade och skrattade åt Media Markt-bimbon.

Själv var ja ju inte där så länge utan strax innan ett så drog jag till donken och käkade innan jag skulle iväg till årets händelse!

Allsvenska hemmapremiär på vår nya fina arena – Gamla Ullevi. En toppmatch på pappret, IFK Göteborg – Djurgårdens IF. Det var knôkat med folk runt arenan och vårsolen värmde gött (bör ha varit runt 19 grader i solen). Man kunde verkligen ta på stämningen, alla var förväntansfulla inför vad som skulle komma.

Som Blåvitare så hoppas man självklart alltid på seger, men ibland som tas ens förväntningar och verkligen sprängs bort, man får uppleva något som får en att tro att man drömmer. Just idag var en sådan dag. Stämningen på arenan va ofattbar, man förstod verkligen att vi har väntat så länge på att få spela på en ny, riktig fotbollsarena.

Inför matchen så hyllades en legend – Bertil “Bebben” Johansson. Han gick fram och planterade den fjärde och sista hörnflaggan under öronbedövande jubel och han posade vid hörnflaggan precis på samma sätt han gjorde på den där oförglömliga bilden för 51 år sen. Bebben är en legend som är värd allt. I intervjun för match så pratad han om livet och sa "jag kan ju dö vilken da’ som helst, så är ju livet – men Blåvitt får aldrig dö”.

Matchen då, jo, jag sa ju att det var en sån där dag då alla förväntningar sprängs bort och man får uppleva något som är unikt, och bokstavligt talat – Änglalikt!

Blåvitt explodera in i matchen, Selakovic blev historisk (inte för att han äntligen gjorde mål) när han efter 3 minuter blev premiärskytt på den nya arenan. Robin Söder ville inte vara sämre han, så han drog till efter 6 min. Sen kom en viss Hysén in i bilden, inte Glenn, utan sonen Tobias och dunkade in två mål innan halvlek. Efter 45 minuter stod de 4-0 på ljustavlan och man trodde inte de va sant.

Andra halvlek fortsatte Blåvitt att dominera dock tog de ett tag innan målen kom. I 82:a minuten så gör Ragnar Sigurdsson ett riktigt dröm mål. Från 60 meter skjuter han in en boll som går precis under ribban och DIF målvakten är helt chanslös. Pontus Wernbloom fastställer slutresultatet när han med två minuter kvar dunkar in 6-0 i krysset!

Efter matchen var ja helt lyrisk, allt va för bra för att vara sant – värdet var underbart, arenan va fullsatt och 6-0 på tavlan. Bättre än då blir de inte och man bara njuter av allt.

Sen drog jag till Dreamhack en stund till och stod och tjôtade och passade på att lira lite Guitar Hero, är dock ingen hero helt enkelt, de är fan svårare än de ser ut, men vem bryr sig.

På kvällen drog vi (jag, Henrik, Amanda och Anna) till Knossos och käkade grekisk mat, helt underbart gott. Efter maten passade jag på att visa upp min stad för mina gäster. Vi körde en tur genom Göteborg och jag berättade lite och sen upp till Ramberget så de kunde se Göteborg – by night! Vilket var uppskattat, även en sväng över Älvsborgsbron och en kortare tur genom Haga, Majorna och Linné blev de innan vi var framme vid hotellet igen.

Hade de inte varit för dessa tre så hade Dreamhack varit ett riktigt praktfiasko, men nu hade vi roligt iallafall, även om de var segare än sirap att stå där och “jobba”.