Det var ett tag sen jag skrev, men nu jävlar! Idag är ingen vanlig dag, utan de är min födelsedag. Personligen har jag väl aldrig lagt ner så stor tyngd på min egna födelsedag men iår var de väldigt speciellt.
Hela dagen så kom elever fram till mig på skolan och gratulerade vilket värmde, att så många brydde sig. Höjdpunkten på dagen var dock i bamba, där sitter jag och äter i lugn och ro när en av mina kära M-elever börjar springa runt till alla för att de ska börja sjunga för mig! Några minuter senare står de en stor klunga runt mitt bord och sjunger för mig. Den spontana känslan är självklart - gud va pinsamt. Men i efterhand så känns det dock väldigt smickrande. Speciellt med tanke på att jag inte får några presenter idag. Mamma och syrran är som bekant hemma i Göteborg och pappa bor i Norgre och kommer antaglien hem till helgen!
Jag hade tänkt att göra en djup analys av mitt 26:e år på jorden, men jag skippar de och konstaterar stolt att jag trivs som fisken i vattnet i min nya hemstad och att det ligger nog mycket i talesättet "Man blir inte profet i sin hemstad". Jag blev ingen profet i Göteborg, och kanske blir jag de inte i Trollhättan heller, men Vänersborg där är lyckan gjord! Så nu gäller de bara att få Påven nere i Vatikan att helgonförklara mig, vilken förvisso tar ett par år efter ens död, men jag vill tro att Påven gör ett undantag för min skull - Saint Momeni, låter underbart!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar