73 650 meter / 73,65 km

Herre jävlar vilken dag det har varit. Började dagen med att åka iväg till Posten och hämta ett paket som jag har väntat på i tre veckor. Men nu har jag fått de och vad som är i tänker jag inte avslöja på grund av rådande sekretess.

11:20 hoppade jag på cykeln och skulle cykla till Vänersborg. Skulle testa en helt ny väg så det var lite halvt som halvt spännande. Det var en riktigt bra väg, ända tills jag kom till Slussen. Där började jag bråka med en slussvakt, och vad jag sa till honom ska jag inte upprepa här för det är extremt barnförbjudet. Men efter den lilla dispyten som nästan slutade i handgemäng så cyklade jag vidare och var i på Gågatan ungefär en timme senare.

Där träffade jag Amanda som är med i sommarorkestern och vi tjôtade en lite stund (gôr kul att få träffa henne). Även Håkan var där för vi skulle cykla senare. Sen skulle Amanda, Caroline och några andra spela och sjunga. Måste nog säga att de va riktigt trevligt, dock inte första låtan. Att sjunga om 08 när man är i Vbg är olagligt! Förövrigt är det skamligt att ens nämna 08 i något sammanhang. Men jag får ha överseende för den här gången.

När de hade spelat klart så drog jag och Håkan vidare på cyklarna. Vi körde över Dalbobron och upp mot Ursand och vidare mot Gestad. Vi cyklade ända fram till Timmerviks kyrka, där vi tog en vätskepaus innan vi återvände mot Vänersborg.

På vägen tillbaka så cyklade vi förbi vad jag trodde var Paul och Ullas stuga, vilket det var. Så jag svängde in där satt Christina och Ulla och var nog riktigt överraskade av att få så fint och oväntat besök. Vi satt och tjôtade en stund och sen kom även Kenneth. Efter att ha fått vila ut ordentligt var det att hoppa på cyklarna och fortsätta färden hem.

Väl i Vbg så stannade vi på Pizza Pizza och klämde i oss mat och laddade batterierna.

Nu skulle jag fortsätta färden ensam till Trollhättan. Jag var så stel och trött så de finns inte på kartan. Till råga på allt så cyklade jag fel i höjd med Onsjö Golf, och även om det inte var mer än 3 km så kändes de för man hade knappt någon energi kvar i kroppen.

Men men, skam den som ger sig. 73,65 kilometer senare var jag vid min port och ska ja vara helt ärlig så kunde jag knappt gå. Jag hade då cyklat i över fyra timmar och allt som allt hade jag varit ute i över sju timmar.

Resten av kvällen gick ut på att röra sig så lite som möjligt. Jag kollade på en film "Welcome Home, Roscoe Jenkins" och jag han även se slutet av fotbollen. Höll på sätta Colan i halsen när jag slog på tv:n och såg att Turkiet hade 2-2 mot Tyskland i 87:e. Men tack och lov för Lahm och hans iskalla avslut i kryssen så vann Tyskland med 3-2. Inga fler skrällar i EM, tack!